Hej!
Jag tänkte börja med att gratulera till 3 fina tjejer och 1 pojke som har fötts i dagarna/veckorna som jag följer på bloggar och i verkliga livet.
Jag tänkte börja med att gratulera till 3 fina tjejer och 1 pojke som har fötts i dagarna/veckorna som jag följer på bloggar och i verkliga livet.
Sen tänkte jag försöka återberätta min upplevelse av amning då det är många som upplever just amning nu.
När Maja föddes så fick vi otroligt mycket hjälp dom tre dagarna av personal på danderyd och framförallt en elev som hade amning som examensarbete. Hon tog rätt grepp och sög så hårt att jag trodde jag skulle svimma, det resulterande i blödande sår och en hel del tårar. Då minns jag att jag vart sur över att ingen hade berättat hur jäkla ont det kan göra! 1 vecka stod jag ut med blixtrar framför ögonen och ångest inför varje amning.
Jag ammade på vartannat bröst och med lite flyt så fick ena brösten vila i 6-8 timmar, det var lyx!
Tillslut grep Niklas in och tvingade mig att använda amningsnappen. Dom hade ju rekommenderat att undvika den på sjukhuset och det "måste" man ju lyda. Det vart bättre, men smärtan försvann inte helt förrän 1 vecka senare. Då tog jag bort nappen och var så orolig att såren skulle komma tillbaka. Jag klarade mig från sår men då fick jag svamp och maja torsk istället. Brännande känsla utan dess like.
Hela tiden hade jag min barnmorskas råd som hon gav mig innan jag fick maja. "Det kommer gå tillslut, ge inte upp, kämpa". Detta gjorde att jag kämpade, det skulle gå och hon tog ju ändå brösten bra!
Sen tyckte jag det var till och från, ibland vägrade hon ta bröstet på natten. Hon vart sur på att det tog för lång tid innan det rann till. Ibland fungerade det smärtfritt. Jag hatade att amma fram till Maja var 7 veckor, då vände det! Och jag ammade i 8 månader. Hade jag fått barn idag hade jag nog gjort samma sak, men nu hade det vart för att jag vet att det vänder. Då var det mer prestige för att är man en bra mamma ammar man. Och så är det ju verkligen inte! En glad mamma ger en glad bebis och det är det viktigaste.
Kämpa på, det vänder!
Nu kan man inte tänka att damen har vart så liten ♥
3 kommentarer:
Fint skrivet. Jag vill bara tillägga att man (iaf jag och de jag känner) tror/trodde att det där med amning fungerar på en gång. Men när jag ammat i kanske en till två månader och min dotter hade max 60 min mellan varje matpass så berättade de på BVC att de mammor man ser som vant ammar sina barn på stan har oftast hållit på i 3 månader. Jag trodde inte mina öron! Att det är normalt att det tar 3 månader innan det går superlätt.
Det är ju mycket som ska klaffa. Ibörjan är det mycket känslor, barn och mamma ska lära känna varandra osv. De orden fick mig att slappna av. Då kände jag inte längre någon press att det skulle fungera till 100% på en gång.
Åh Frida! Vilket passande inlägg för en nyblev mamma som mig:)
Det här var exakt vad jag behövde läsa. Googlade precis mjölkstockning då min ena tutte är hård som sten, kokhet och värker. Det svider så när lillan ska ta bröstet hennes sugreflexer är de inga fel på, jösses. Alla barnmorskor säger att hon har ett perfekt grepp men jag tror inte att jag kommer att stå ut om det fortsätter såhär, och då är mitt pyre bara 2 dagar gammal!
Hon kommer ju märka av ifall jag inte gillar att amma så jag hoppas att få fason på de hela inom kort!
Kram
Ska definitivt testa amningsnappen.
Tack för att du delar med dig <3 man (jag) behöver all pepp i dessa dagar, och man blir verkligen peppad av att läsa om andra som haft det likadant och som det löst sig för.
Kram!
Skicka en kommentar