Who´s your daddy?

Jag heter Niklas och jag är pappan i Familjen Semla. "Hej Niklas".

Det här var så länge sen att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Men antar att det bara handlar om att trycka lite på tangenterna.

Som ni vet är jag ju hemma med Philip och jag tänkte berätta ett par saker som har hänt under ledigheten. Antar att detta inlägg blir rätt långt, men det är ju inte så ofta jag skriver så unna er dessa extra minuter.

1. Jag bor i stort sett på ICA Maxi här i Barkarby. Det mesta i lön/bidrag gynnar nämligen denna fantastiska butik. En dag skulle jag köpa kaffe. De första raden var slut så jag är tvungen att stå på tå för  nå i till den bakre raden. Men när jag ska dra ut kaffepaketen så tappar jag det ena på en kille som står precis bredvid. "Ursäkta, jag är lite kort i rocken" säger jag. "Tell me about it" säger han. Vi ler mot varandra. Jag inser att vi är lika långa. Jag vill inte slita bort blicken utan vi har ett bromanceögonblick som är utan dess like. Jag vill vräka ur mig "Jag älskar dig" eller "Vad gör du idag? Vill du hitta på något" Men sen kommer jag på att jag är svensk och scanar mina kaffepaket och går vidare i livet.

2. En annan plats som vi besöker ofta är Leklandet. Det är skönt för Phil att springa av sig lite och ibland kanske man hittar någon att prata med om man inte är där med en kompis.
Philip är rätt hårdhänt och älskar att kasta saker. Det spelar ingen roll om han är arg eller glad. På leklandet finns det stora LEGO-bitar som man kan stapla eller bygga med. Som ni säker förstår att dessa Philips favoriter att kasta. Ibland får andra barn dessa på sig och då måste man som pappa be om ursäkt till föräldern och till barnet. Ja det är livet. Förra veckan så gick Phil runt och kastade LEGO-bitarna där och på golvet ligger en 6-månaders bebis (Grönsak). Jag ser att Phil är nära att träffa den lille och mamman tittar på mig med sin vidriga uppsyn och jag ser vad den vill säga. "Ska du inte göra något? Han är ju en illbatting. Han håller ju på att träffa "Ines" i huvudet" Men pga denna uppsyn väljer jag aktivt att säga till på avstånd. "Försiktigt Philip" och vända bort huvudet. Jag hade lite dåligt samvete sen för att jag inte hade korrigerat hans vildhet. Men en sådan uppsyn tolerar jag inte. Sen ar jag verkligen tvungen att säga till när Philip drog en mamma i hennes örhänge. Det var Aj Aj!

3. Vardagliga rutiner. Ibland spyr man på dem. Men varje dag ser ungefär likadan ut.
7:00 - Uppstigning
7:15 - Blöjtbyte, välling, frukost till oss tre.
8:00 - Ta hand om disk och sanera golv.
8:30 - Borsta tänderna och sen klä på barnen.
8:45 - Lämna Maja på dagis.
9:00-11:30 - Göra någon aktivitet, Mellis, Bädda sängarna mm.
11:30 - Lunch
12:00 - Phil sover.
12:00-14:00 - Jag kollar på Ellen och The little couple. Medan jag kollar mobil, dator osv.
14:00-14:30 - Philip vaknar, lite mys. Han kanske leker med någon grej.
14:30-15:00 - Mellis
15:00-15:30 - Hämta Maja.
15:30-16:45 - Kolla Barnkanalen, leka, stå ut, eller äta något igen.
16:45 - Frida kommer hem och gör mat. Vi andra gör något annat. Oftast står jag i köket med henne.
19:00 - Tack och god natt!

4. Bädda sängen. Jag ställer mig frågan varje dag. Varför gör jag detta?
Frida har något typ av andra världskriget-tänk kring det här med bädda sängen. Ibland gör jag det inte och hon säger alltid att det inte spelar någon roll, men jag vet att hon vill att den ska vara bäddad när hon kommer hem. Så 90% av dagarna bäddar jag ändå den. Men som sagt, varför?
Jag är aldrig uppe på dagarna. Frida är på jobbet. Är det då inte skönare att inte bädda sängen så man bara kan hoppa direkt i den när man ska gå och lägga sig? Jag får fundera vidare på detta för att hitta argument.

5. Det är sjukt nyttigt att vara hemma såhär ett par månader. Man får verkligen ett perspektiv på saker och ting. Frida har varit superduktig när hon har varit hemma och jag kunde komma hem vid 17:30 och undra varför hon inte hade lagat mat. Men nu när jag vet att ibland blir vissa dagar inte alls som man har tänkt sig så får man verkligen en förståelse för varandra. Så därför uppmanar jag alla pappor att vara hemma ett tag. Inte bara för att få vara med barnen, utan detta stärker förhållandet, familjen, helheten. Det är ju aldrig fel.

Tack för ni läste, det här måste vi göra om hörni!