Den här tiden på året är oftast en period för mig med mycket funderingar på livet och hur skört det är. Igår gick alla mina tankar till Cecilia och hennes fina familj, ett år har redan gått sedan hennes syster gick förlorad till cancern. Fina Candrah så älskad och saknad! ♥
Jag minns så starkt hur jag kände när vi förlorade Ebba, hur kan människor fortsätta att leva sina vanliga liv när vårat står still i kaos. Men livet fortsätter fast i en ny tappning. Ibland behöver vi alla stanna upp och känna fullt innan vi rusar vidare, jag tycker att årsdagar är en bra stund för detta trots att det gör ont. Förjäkla ont. På måndag är det Ebbas årsdag, 5 år har gått. Hon skulle ha blivit stora tjejen vårat stora hjärta! Mammas älskade Ebbis. Tänk att saknaden fortfarande är lika stark.
Hoppas ni får en fin helg och ta hand om varandra. Puss