Tvåbarnslivet

Jag tänkte besvara följande kommentar i ett inlägg då jag tycker det var en väldigt bra en :)

"Hej Tvåbarnsfamiljen! Hur upplever ni att det är att ha två barn? Vi har två som ni? Födda samma år som era, så kul att följa er. Jag har konstant dåligt samvete främst gentemot vår stora tjej. Innan jag fick två hade jag tankar kring att det var viktigt att ha egentid med båda barnen. Men nu när jag har två så har det inte riktigt blivit så. Vår lilla 9 månader vill fortfarande främst ha mig, vilket vilket vår äldsta fick när hon var yngre. Försöker lägga vår stora så ofta det går men känner fortfarande dåligt samvete.. sen när jag är själv med båda så blir det mycket tillsägelser till den stora, fast hon bara menar väll. Det är så svårt! Hoppas på att det blir bättre egentid för båda barnen sen. Jag har uppfattat det som om jag inte är ensam om detta dåliga samvete, men tycker ändå inte att så många pratar om det. Nu blev det här väldigt långt!"

Jag kan inte annat än att hålla med! Det dåliga samvetet gentemot Maja kommer ofta. Även om jag tycker att vi är medvetna om att hon fortfarande är liten så tycker jag att vi ställer högre krav på henne nu än innan Philip kom. Hon gillar att ta ansvar och vara stor men klarar inte riktigt av det heller. Så vi är supernoga med att hon måste få vara liten ibland också. Men när dom där "bebisutbrotten" kommer så får jag så otroligt dåligt samvete att hon "tvingas" bli stor så snabbt. Sen är Maja en "duktig tjej" och har alltid fått höra det från allt och alla. Där är vi också väldigt noga med att man inte alltid behöver vara duktig. Så här hemma blir det en hel del utbrott när hon har varit duktig en hel dag utanför hemmet.

Jag hade också tänkt innan vi fick Philip att jag skulle ge Maja egentid. Men det är svårt! Det kanske blir lättare när Philip inte ammas. Det är en otroligt svår balans och det dåliga samvetet är det jobbigaste med att ha två barn. Den första månaden var värst, herregud så dåligt samvete jag hade. Nu har vi ändå hittat våra roller och jag tycker att vi kan läsa av Maja på ett bra sätt. Sen får vi se hur det blir när Philip blir större och kan börja leka med Majas leksaker och så :) men det är väl det som kallas syskonkärlek.