Ibland, väldigt sällan, så känner jag mig så snuvad på Philips födsel. För det första att jag inte kunde fullfölja den vanliga förlossningen utan var tvungen att bli akut snittad. Sen första ögonblicket, de tre timmarna ensam på uppvaket utan Philip och Nikki. Eller hela första veckan på neonatalen. Bebisbubblan på sjukhuset gick förlorad. Och det kommer jag aldrig få uppleva igen. MEN där och då var vi bara glada att han levde det var viktigare än någon bebisbubbla i världen.
Fina Philleman som skrämde livet ur oss! ♥
3 kommentarer:
Söt som snus...
Ungefär samma hände oss med Joline, Hon hade asfyxi och fick ventileras i 10 min innan de fick igång henne. hemska första dygn på neo och bb. Förstår er känsla och rädsla med Filip.
Vilken tur att barnen är så fina idag. Men visst var det svårt att njuta den första tiden.
Kram till er Frida. Tycker ni är så starka efter allt som ni gått igenom.
/Emelie
Vill ni inte ha fler barn?
Skicka en kommentar