Det känns så himla skönt att vi är tillbaka till det vanliga livet igen. Med två heltidsjobb och hämtning och lämning på förskolan. Jag uppskattar rutiner och det vardagliga livet. Även om jag självklart föredrar helg :)
Jag tror att vi har haft 10 månader då vi båda har arbetat sedan vi träffades. De resterande 62 månaderna har vi antingen pluggat, varit sjukskrivna (efter Ebba) eller föräldralediga. Så ni kan ju förstå att vi har längtat efter en normal vardag.
Faster Emelie fick följa med och hämta barnen idag. Hon kom förbi för att äta middag och träffa barnen innan hon åker tillbaka till Lund. När Philip fick syn på mig så började han gråta, mycket och länge. Lilla vän. Det hade i alla fall gått superbra på dagen och dom säger att han jämt är så himla glad. Så det känns skönt att han är sitt rätta jag på dagarna.
Det var en trött kille efter förskolan idag. Kanske inte så konstigt när han var vaken i natt mellan 03-04. Zzzzz.
Tack pölan för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar