Jag brukar inte lägga energi på detta men nu börjar det bli lite tröttsamt. Jag vet inte hur många kommentarer jag har fått angående mina vänner, bland annat vilka som ska vara faddrar hit och dit och nu detta. Alltså på riktigt? Hur orkar du bry dig om mitt dop och mina vänner?
Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt. Skulle jag och Fia ha bjudit alla som vi hade velat så hade vi haft ca 130 gäster. Det hade varit större än ett bröllop! Och i och med att kyrkans festlokal var bokad i flera månader i förväg så hade vi behövt hyra en, för 130 personer. Så vi bestämde oss för att bara bjuda släkt och självklart gudföräldrar till våra barn och ha fika hemma efter ceremonin. Jag förstår inte det konstiga? Vi hade såklart mer än gärna sett alla som vi älskar på plats. Vi ser det som att vi är bortskämda med så många och fina vänner istället.
Så kan vi släppa det här nu? Du är konstig, inte något annat. Hej!
6 kommentarer:
Så sant, Bra skrivet! <3
Börjar också bli less på tjatet:(
Asså LOL! Typ första gången jag använder det ordet men tyckte det passade bra nu :) idioter finns det gott om! Puss
High five! Det såg ut som ett mysigt dop :)
Folk har generellt sett inget liv och då måste de haka upp sig på något ;) Tänk att folk alltid måste ha åsikter om hur man gör saker - saker som inte skadar någon. Du skulle sett reaktionerna när vi döpte vår dotter. Det var en del intriger i släkten så vi bjöd bara faddrar med respektive för vi ville ha en lugn tillställning. Gissa om kraftiga reaktioner ;) Hehe! Ni gör det som känns bäst för er. De närmsta förstår hur vi väljer, annars är de inte de närmsta. Lycka till!
Att man ens reflekterar över det? Har inte haft en tanke på vem som var där och inte. Och vad spelar det för roll?
Nä, folk har verkligen för lite att göra om dagarna om de ens orkar kommentera vad ni har för gäster på ett dop. Förstår inte alls.
Men man kan inte göra alla nöjda och glada jämt, alltid någon som tar illa upp, stör sig och irriterar sig för ingenting.
Fortsätt att inte bry dig/er! Bara fjantar som håller på.
Kram!
Asså, jag känner mig hemskt ledsen över att jag inte blev bjuden på dopet och betvivlar numera vår vänskap. Att jag inte heller blivit tillfrågad att vara fadder känns förkastligt. Vet inte hur jag ska orka leva längre!
Hoppas inte Maja kommer och säger att hon inte vill bli hästtjej längre nu, till råga på allt...
Puss
Skicka en kommentar