Förlossningsberättelse

Jag vet att det är många som undrar hur det gick till när vår älskade Maja äntligen kom till jorden och gjorde oss till världens lyckligaste föräldrar och Ebba till den finaste storasystern. Här kommer en förlossningsberättelse.

Bakgrund:
Under graviditeten har oron vart stor och svår i många stunder och många samtal med min kurator, läkare och barnmorska har hjälpt mig. Sista veckorna var ibland hemska då jag visste att Maja skulle klara sig bra utanför magen och jag litade inte på att min kropp "fungerade". Vi, våra familjer och nära och kära har gått och hållt andan och bara väntat på att få andas ut.

Tillsammans med min läkare tog jag och Niklas beslutet att vi ville att jag skulle bli igångsatt så fort min kropp var mogen för det. Vi visste att det var en chansning och att vi löpte stor risk för att det skulle kunna sluta i ett snitt pga av mitt tidigare katastrofsnitt. Jag hade en stark önskan att få föda vaginalt men det var värt att ta den chansningen kontra den psykiska pressen. Torsdagen 14/4 så gjordes en undersökning som visade att min kropp var redo för en igångsättning. Vi fick tid Måndagen den 18/4. En stor lättnad, nu behövde vi bara överleva helgen!

Måndag 18/4:
Kl. 07.00 skulle vi ringa in till Danderyds förlossning för att få en mer exakt tid under dagen för igångsättning. Vi lyckades få en tid till 10.30, vi var så nervösa och förväntansfulla!


När vi kom in vart vi väldigt bra mottagna och en underbar undersköterska visade oss till vårt rum 10.


Efter ett tag kom en läkare in och gjorde en undersökning för att fastställa vilken igångsättningsmetod som var mest fördelaktig. Man ville undvika för stora påfrestningar på mitt tidigare snitt och få igång värkarna så "naturligt" som möjligt.

Man valde att sätta en ballongkateter, ingreppet gick bra och därefter satte man CTG för att se hur Maja reagerade. När man satte CTG så var Maja superstressad, barnmorska tryckte på "knappen" och på 10 sek var det fyra stycken inne på rummet. Snabbt fick dom ut ballongen och efter ett tag lugnade Maja ner sig. Detta vart oerhört traumatisk och den sämsta starten vi kunde önska. Barnmorskan Birgitta lugnade oss och mitt i allt detta insåg jag att Birgitta var Emelies sväris och stämningen vart genast lite bättre.

Vi fick avvakta i några timmar för att se om ballongen hade gett något resultat även om den bara hann vara inne i några minuter. Det hade hänt en del men inte tillräckligt för att det skulle vara fördelaktigt att ta hål på hinnorna. Efter ett antal undersökningar var jag rejält svullen och öm och sammandragningarna hade inte börjat kännas än. Vi fick ett erbjudande att sova på avd 12 under natten för att ta nya tag dagen efter, vi tyckte det lät bra och sov som stockar.

Tisdag 19/4:
Vi började med en rejäl frukost för att senare förflyttas till förlossningen igen. Vi hamnade i rum 6, samma rum vi hade när vi förlorade Ebba. Idag skulle det gå vägen, vi skulle göra rum 6 till lyckans rum. Och Ebba var med oss hela tiden!

Ny undersökning och det hade hänt lite under natten, tillräckligt för att kunna ta hål på hinnorna. Kl 10.45 går vattnet och det känns skönt att vi är ett steg närmare vår Maja. Nu börjar värkarna att kännas och jag får börja andas mig igenom värkarna på pilatesbollen.

Kl 12.42 ny undersökning görs, inget har hänt.

Kl 15.00 börjar värkarna göra så ont att jag får börja med lustgas.

Ca Kl 18.00 Ny undersökning görs, inget har hänt.

Läkaren kom in och vi diskuterade hur vi skulle kunna gå vidare. Antingen kunde dom sätta värkstimulerande dropp, men ville undvika det för att det kunde bli för påfrestande för mitt snitt. Alternativt kunde jag få prova att bada för att kunna slappna av. Dom lämnade oss ensamma så vi fick diskutera ihop oss hur vi ville fortsätta.

Här kände vi båda att det viktigaste av allt var att Maja mådde bra och det gick före allt. Vi visste att vi hade många timmar kvar och visste inte om min kropp skulle klara av det eller om Maja skulle bli trött. Vi ville inte att det skulle bli stressigt eller sluta akut. Vi tog det bästa beslutet vi någonsin har gjort, att Maja skulle födas genom kejsarsnitt. Vi grät, av lättnad, äntligen efter så lång tid skulle vi få träffa vår bebis. Äntligen skulle vi få andas ut!

Fem minuter senare var vi på väg till operationssalen. Det var en lugn och skön förlossning, jag var bedövad från bröstet och ner. Vi fick lyssna på musik och satt och pratade och grät, snart väldigt snart var vår bebis här.


Helt plötsligt så hörde vi ett gallskrik, hon hann inte ens komma ut ur magen. Vilket underbart skrik, vilken känsla och enorm lycka! och det var en liten tjej, en Maja, och gud hon var så lik Ebba! Nu började livet!!


Maja Margareta Ekström, 19 April kl.18.46, 3385g och 49cm - Vi älskar dig!!!