Med nöd och näppe. Lite så känns det idag. Philip har inte velat något annat än att vara på mig eller amma och Maja har inte vart speciellt sammarbetsvillig.
Alltså lilla Maja, ena sekunden är vi som hund och katt och hon skriker så det ilar i öronen. För att i nästa sekund säga "Nu är Maja glad mamma" "jag älskar min mamma".
Hon gillar att bada i alla fall, och philip fick amma på badrumsgolvet. En lugn stund som vi tar med oss till imorgon :)
1 kommentar:
Alltså jag känner igen mig sååå Frida, men ta det lugnt det blir verkligen lättare. Jag minns knappt alla ggr då jag ammade på en pall mitt på badrumsgolvet eller helt hysteriskt försökte trösta en skrikande bebis o samtidigt natta en Anna som ville hålla handen o bli klappad på. Det passerar o mest fantastiskt-man glömmer o helt plötsligt så flyter allt på o man har två glada barn som leker tillsammans (o slåss också obland förstås) Inget varar för evigt på gott o ont ibland. I dessa stunder på gott ;)
Skicka en kommentar