Ibland skulle man ju bara vilja dra täcket över huvudet eller bara bli lite rejält magsjuk och ligga inlagd på sjukhus i någon dag och få vila upp sig. Det hade vart lyx! Nej så farligt är det kanske inte men inte långt ifrån.
Piss natt och piss morgon. Maja gömde sig under soffan för hon ville INTEEE klä på sig ytterkläderna.15 minuters brottningsmatch senare låg Philip och grät hysteriskt påklädd på sängen. Sen grät han hela vägen till Trollis och tillbaka tills jag hade tid att amma honom väl hemma. Puh! Nu sover han så det är väl dags att laga middag.
Nej om man skulle ta och börja jobba så man kan få lite lugn och ro...
5 kommentarer:
Beundrar ditt tålamod å styrka <3
puss fina frida <3
Hej! Har själv två små. Flickan är 2,8 och pojken är
8 månader. Jag kan bara säga att det blir lättare.
Jag upplevde att det lättade runt 4 månader. Har gråtit
vid många tillfällen av utmattning för att sedan skratta
av lycka. I förra numret av tidningen mama stod det
en bra artikel av tidningen mama om tvåbarnskaos,
hög igenkänningsfaktor. Jag överlevde mina första
månader att skämma bort mig själv med att unna
mig materiella ting (hm då mammapengen är liten) då sömnen fick lida. Med vänlig hälsning Therese
Du är inte ensam <3
Åh, jag vet exakt vad du går igenom! Har två små tjejer, ena 2 år och den andra 10 mån. De första månaderna som tvåbarnsmamma var fruktansvärt jobbiga. Det är fortfarande jobbigt, men mer hanterbart nu när värsta chocken har lagt sig och man har vuxit in i den här rollen.. Är dessutom gravid med nr 3...:) Som sagt, det är såå tufft men samtidigt underbart vid alla bra stunder!
Skicka en kommentar