Spjälsängen känns trygg för mitt lilla hjärta.
tisdag 10 januari 2012
Världens sämsta mamma.
Så känner jag mig idag! Imorse vaknade jag av ett duns och gallskrik. Maja har på något sätt lyckats klättra över mig utan att jag vaknat och ramlat ur sängen. Paniken och skuldkänslorna svämmade över! Hon lugnade sig ganska fort och verkar inte påverkad av fallet. Tur att sängen inte är så hög och att vi har en mjuk matta nedanför. Usch hörrni det här är inte kul!
Spjälsängen känns trygg för mitt lilla hjärta.
Spjälsängen känns trygg för mitt lilla hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
I sånt fall är jag och säkert tusen andra mammor det med. Sånt händer även om det gör ont i hela hjärtat.
Att du känner dig så gör att du är en bra mamma, alltid ute efter Majas bästa.
Spjälsängen är en bra grej, hos oss börjar man dock nu vänta på dunsen från den med. Klättermusen kommer nog på det snart...
Välkommen till fall- klubben :S Ens hjärta går i tusen bitar när sitt bar gör sig illa, och helst när det är ens eget fel. Men, jag tror att det värre för oss mammor än för barnet själv, man får i alla fall försöka trösta sig med det :) Kram!
Tyvärr är det nog vanligare än vad man tror :( ska dela med mig neo bestämde sig för att klättra upp efter mig på vinden ( fast jag sagt nej) och på vägen ner ramlar han bakåt slår sig mycket och till råga på allt slog han huvudet i en trådstål back och då han ställde sig upp pulserade det blod från huvudet och näsan vilket vart 3 stygn i huvudet :(
Så alla har vi nog många vart dåliga mammor :)
Har hänt här också... Han var nog som Maja ungefär när han ålade sig ner till fotändan på sängen och DUNS så låg han på golvet... Hjärtat hoppar ju ur kroppen på en när det händer och innan man fattat vad som hänt och lugnat ner sig, ja då har man skrämt upp ungen oxå! Fast det går ju oftast bra, Isak fick någon liten bula bara och han grät knappt minns jag.
Så Frida, välkommen till klubben!
Dåliga mammor kan man kalla dem som slår, ignorerar och inte tar hand om sina ungar, oss andra kan vi väl hålla oss till att kalla mänskliga?! ;)
Ni är bäst! Verkligen, bäst. Nu känner jag mig lite mer mänsklig även om hjärtat gick i tusen bitar :) PUSS till er
Skicka en kommentar