Är det inte konstigt ändå hur den djuriska instinkten sitter djupt rotad i oss människor? Niklas har i princip sovit sig igenom alla nätterna sen Maja föddes. Jag vaknade på en halv sekund om hon pep från sitt rum från andra sidan lägenheten och ville bli ammad. Men i natt ramlade Maja ur sängen och utan att överdriva så var Nikki inne i hennes rum innan jag hann öppna ögonen. Nu har hon ramlat ur två gånger, båda gångerna har det vart samma sak. Vid "fara" för familjen vaknar mannen i huset och gör sig redo för krig ;) han är bra min man!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lite roligt, för jag har alltid känt samma sak. Att det alltid bara är jag som vaknar för minsta lilla, medan min man bara sover vidare. Men när Eliott som är drygt 2 år sov i vår säng för ett par veckor sen och ramlade ur i fotändan, kastade sig min man upp innan han hade landat. Jag vaknade knappt! Lite lustigt faktiskt :)
Skicka en kommentar