Ibland kommer det tillbaka

Inte alls ofta längre, men ibland när jag är ensam. När Maja sover och Niklas är iväg.

Sekunderna när mina och Niklas föräldrar kommer inrusande till det lilla rummet på danderyd. Persiennerna är nerdragna med solen tränger igenom ändå, dom träffar det vackraste vi någonsin skådat,  Ebba. Där ligger hon på mitt bröst så fin och mjuk, jag kan inte känna hennes kroppsvärme längre. Alla fyra med gråten på kinderna och min mamma skriker det mest hjärtskärande skriket jag någonsin hört. Rakt från hjärtat, rakt ut. Över sorg men även över glädje att jag lever.

Ibland gör det ont,  jätteont! Lilla Ebba vi saknar dig.