Pappatankar

Idag går Frida in i vecka 16 och den lyckliga graviditeten fortsätter i kärlekens spår. Imorse var det ett härligt steg i rätt riktining. Jag kände på magen och märkte för första gången att den blivit hårdare och att de nu börjar "puta" lite. I dessa tider känns livet mer än fantastiskt och vad kan vara bättre än detta?

Om exakt tre veckor är det dags för det stora ultraljudet. Från en början ville bara jag veta könet och Frida ville avvakta. Men jag är allt för nyfiken och hade aldrig kunnat hålla mig till 26:e Juli och därför har frugan gått med på att vi ska ta reda på vad det blir för någon typ. En kort center i hockey, AIK pojkar födda -10 eller en spelfördelare på mittfältet i AIK flickor födda -10? Reserverar mig för eventuella jämställdhetsfrågor.

Hur blev det såhär då? Mina föräldrar var 23 år när det fick mig. Jag kan bara referera till det jag har haft under min uppväxt och det som min familj har idag. De har under hela min uppväxt lekt och spelat olika saker med mig. Pappa och jag kunde stå på tomten i Närlunda och träna nertagningar en hel förmiddag. Sånt värderar jag väldigt högt och därför har jag under hela mitt liv sagt att jag vill ha barn i tidig ålder. Men detta varierar så pass mycket från person till person. Mina föräldrar är idag 45 år och har två barn och fortfarande en hel yrkeskarriär framför sig. Vi har idag givetvis en familjerelation men även en kompisrelation. Åker gärna på semester tillsammans, hittar på allmänt roliga saker och glappet känns inte allt för stort. Detta vill jag givetvis ta med mig till min nya familj. Närvaro, kärlek och glädje är nog nyckelorden till vår familj. Detta ska vi skapa i Kallhäll tillsammans med "Sigge", Volvo, barnpoolen och alkishaket i Kallhälls Centrum. Det sista var ett skämt.


Med vänlig hälsning

Nitch, probably the shortest dad in the world